söndag 25 oktober 2015

Dags att titta åt ett annat håll


Jag har bloggat sen 2007. Jag har älskat det. Det har utvecklat mig som tusan. Men nu. Tanken har funnits där ett tag. Och nu när jag inte fått till designen som jag vill så lägger jag ner. Jag har inte tid att lära mig den kodning som behövs. Jag har inte orken. Jag tror att om jag fått till en toppendesign här så hade jag fortsatt. Men det är som att försöka gå framåt i kola... Jag tänker att jag vill blogga för att det är som himla givande. Men inte nu.
Nu är det dags att göda min förälskelse i leran. Skapa fantastiska saker. Göra det som får mig att må bra. Dags att titta åt ett annat håll med andra ord.

Tja.

<3

söndag 11 oktober 2015

När jag är där är jag lugn

Tänk att äntligen få sätta nyckeln i låset till ett annat hem. Någon annans hem. Men som blir ens eget för några timmar. Tänk att få plocka upp och fram maten en köpt på affären som för tillfället är ens närmaste. Tänk att få sjunka ner i en soffa, krypa in under en filt och slå på en tv. Som om en var hemma. Fast det är liksom lite extra lyxigt för en har ju inte tv hemma... En favoritserie på stor skärm. Flera avsnitt på rad och handen i chipspåsen. Tänk sen att få lägga sig och somna tryggt i ett hem som är lugnt och utan oro. Ensam och så underbart tillfreds...
Att sen få vakna, ropa godmorgon till ett marsvin som heter Ingeborg, äta frukost med soluppgången som sällskap och sen handdiska. Några enstaka timmar har gått och nu är det dags för avfärd, men tänk då att en lämnar små avtryck i form av ett djur gjort av en toarulle och ett par pyjamasbyxor formade till ett hjärta, bara för att en älskar de som bor där för det mesta.
Några sådana timmar hade jag. Alldeles nyss. Och kanske snart. Rikedom.

Suddig bild på grund av sprallig Ingeborg <3

Höstmorgon

lördag 10 oktober 2015

Labradoodles

Förra helgen hängde vi med mamma för att titta på labradoodles i Brösarp. Vilka härliga hundar. Så vänliga, lugna men ändå med energi. Hoppas verkligen mamma skaffar en sån en dag...

Den största och mest härliga hundlekplatsen jag sett.

Hunden till höger heter Charlie och arbetar som vårdhund.




torsdag 8 oktober 2015

Hovs Hallar

Jag kan verkligen känna ett längt efter att upptäcka. Och upptäcka med mig själv. För några veckor dök tanken på Hovs Hallar upp. Jag tog ledigt en hel fredag, lämnade ungen i skolan och for iväg. Det var dramatisk natur som mötte mig. Jag blev hänförd men kan erkänna att uppe på höjderna svindlade det lite för mig.
Nere på stranden möttes jag av jättemånga stentorn. De gjorde mig tagen. Jag tror vi är många som längtar efter balans i våra liv. Jag är verkligen inte ensam.
Åh, vad jag gillar naturens drama. Mer sånt!









torsdag 1 oktober 2015

En dag med mamma

Mamma gav mig en middag med henne på stan när jag fyllde år så i lördags var det dags. Vi möttes sen förmiddag och travade ner, hann inte gå långt förrän...

...ett hjärta dök upp

Sen satte vi oss och tittade på vuxna pojkar som spelad fotboll iklädda... bubblor..(?)

Vi slank inom Karla och där satt dessa av papier mache och skrek tysta ut sin hunger.

Vi lunchlandade på en, av oss, outforskad innergård bakom Raw. Där blev det mycket god lunch.

Tror detta var restaurangägarinnans hund. Den hade mycket härliga energier <3

Med målet kaffe gick vi genom stan. Jag skickade denna selfien till ungen. Vi gillar Star Wars.

Strax kaffe men först spanade jag på det blå paret lite :)

En latte kanske inte är så spännande men mitt lördagsgodis var. Sura fötter...

Vi tog vägen om en av mina barndoms parker.

Jag umgicks lite med ett träd.

Jag beundrade detta konstverks yta lite.

Tupp? Ja, kanske det. Ståtligt som en i alla fall.

Tack för denna dagen. Och min stad är himla vacker...

onsdag 30 september 2015

Tack för denna gången


Nu har min bästa månad bara några skälvande timmar kvar. Om allt vill sig väl så ses vi ju igen nästa år men det känns långt dit...
Denna september har varit fantastisk med vackert väder, mys och fina utflykter. En hel drös insikter på det personliga planet och en värld som visat grymhet men allra mest har den visat människors vackra sidor. Vi kan hjälpas åt. Vi kan faktiskt det.
Tack vackra september för allt.
Ses.

<3

söndag 27 september 2015

Bara jag och skogen

Hade en så himla fin stund i skogen idag. Det var varmt och allt skimrade i den vackraste gröna färgen jag vet. Skogen gör mig så lugn och jag älskar att uppleva en skogspromenad med mig själv. Men det bästa av allt var nog när jag somnade tryggt under ett vackert och starkt träd, vaggad av lövsus och bäckens brus...









lördag 26 september 2015

En liten promenad...

...i en liten stad jag gillar.
Stålgiraffen i hamnen som ungen fotade

En mamma som trodde hon poserat färdigt och så blev det en bra bild

Tihi och fniss

Sen fick jag fota några minuter. Det blev hav...

...och stålgiraff.

fredag 25 september 2015

Där jag stillar mig

Att arbeta med lera är så himla meditativt. Det är bara på keramikkursen tankarna är stilla. Jag släpper allt annat. Bekymmer, framtidsplaner och alla surrande vardagstankar. Det är bara med leran jag får helt och hållet ro. Det är bara med leran jag är fullständigt uthållig. Och mer än vanligt tålmodig. Lycka kan det också stavas.